Yosemite National Park

Efter att vi lämnat mamma och Micke på flygplatsen i fredags bestämde vi oss för att åka till Yosemite National Park.

Vi har alltid velat åka dit och har hört att det skall vara så himla fint där, och finnas mycket vandringsleder, vattenfall mm.

Galen resa

Hela resan var helt galen! Från det att vi lämnat päronen på flyget tills att vi kom hem till Walnut Creek igen. Mer om de efter alla bilder.

Yosemite

Kristofer hade hittat en led som heter ”Yosemite Falls Trail” som ”bara” skulle vara 4 (någonting) km. Det låter jätte enkelt men kruxet är att man går upp! Det är som en lååång trappa i 4 km. Den totala stigningen man gör är 800 (någonting) meter! Vilket är brant, tungt, jobbigt och flåsigt!

Jag klarade bara av att gå halva vägen, hade så mycket mjölksyra i benen så de vibrerade och skakade! Vi var redan på 1000 (någonting) meter i höjd och luften där är tunn, så det blir flåsigt!

Men Kristofer gick själv upp medens jag gick ner, han ville se detta fina vattenfall. Men när han väl kom upp så står det en skylt att flödet är bäst på våren = det var inget vattenfall när han kom upp (han var bra irriterad när han kom ner igen!).

Men det var så himla fin utsikt! Och det är första gången på över ett år jag får se och känns höst med alla dessa fina färger, helt magiskt!

Yosemite National Park Yosemite National Park Yosemite National Park Yosemite National Park Yosemite National Park Yosemite National Park Yosemite National Park Yosemite National Park Yosemite National Park Yosemite National Park Yosemite National Park Yosemite National Park Yosemite National Park

Resan dit, under och hem

Vi släppte päronen på flygplatsen och sedan iväg. Vi satt i bilkö 2-3 timmar, sedan kom vi till ett val där det tar 30 min att åka hem igen eller åka i alla fall. Vi hade redan bokat hotell så vi åkte!

Det regnade (för första gången på 7-8 månader) och var kolsvart ute. Vi körde upp och ner för berg på serpentin vägar. Det tog oss 10 timmar att komma fram och det skall egentligen ta 5 timmar. Trötta och utslagna somnade vi på hotellet.

Upp tidigt och åkte iväg, solen strålade och vi vandrade och hade en jätte bra dag i Yosemite.

Vid 19 tiden skulle vi åka hem till hotellet igen, men man måste åka upp över och igenom ett stort bergspass, tar totalt ca 2 timmar för oss att komma till hotellet.

Stormen

Men pågrund utav en storm, snöstorm så var passet stängt. Vi bodde på andra sidan! Vi är 1500 meter över havet och vi hade inte haft en tanke på att det är höst, vi är högt upp = det kan komma snö?! Vi är ju ändå i Kalifornien?!

Det började blåsa upp i storm och regnet bara öste ner. Det skulle ta oss 8 timmar att runda hela bergspasset för att komma till hotellet! Vi började åka söder ut och efter 2 timmar stannade vi och checkade in på ett hotell på vägen.

Dagen därpå åkte vi till Nationalparkens besök center och pratade med skogsvakten, han sa typ – Oj, lycka till att komma till ert hotell!
Vi köpte en karta och började köra.

Vi var vid vårt (första) hotell vid 16 tiden och fick hämtat våran väska med alla saker i. Det tog oss ca 8 timmar att komma dit. Nu var det resan hem och vi visste att det var en rejäl storm som härjade i bergen nu.

Vi fortsatte att runda bergspasset och körde norr ut och tänkte att det måste gå att korsa någonstans så vi kan tjäna in lite tid i alla fall.

Vi åkte genom städer och små hålor man ser på film, genom step och öknen. Spikraka sträckor på flera mil! Det var 30 grader varmt ett tag i öknen men vi körde längst med bergspasset och där över var molnen kolsvarta. Det blåste på ganska bra där vi körde men det var sol i alla fall. Kände att det ryckte tag rejält i bilen ett par gånger!

Vi hittar en genväg ganska högt norrut, det ända bergspasset som är öppet.
Det hade blivit mörkt (kolsvart) det blåste storm och ösregnade. Upp och ner på serpentinvägar i bergen slingrade vi oss runt och igenom. Det var riktigt läskigt och obehagligt och när man fick möte såg man absolut ingenting!

Efter ca 14 timmar och 118 mil senare var vi äntligen hemma, klockan var 22 ungefär. Trodde aldrig vi skulle komma hem. Värsta bilresan någonsin och obehaglig!

 

Natalie
Livet i San Francisco. Jag och min man flyttade hit 2015/08/18. Det är planerat att vi skall stanna här i 18 månader. Under tiden studerar jag för att bli javautvecklare. Jag kommer även att ta tag i mig själv och försöka komma i form igen!

Hej! Hoppas du gillade inlägget, lägg gärna en kommentar om vad du tyckte!